måndag, igen.

Tänker börja med att berätta att jag sprang fem kilometer utan att stanna igår. (viktigt att lägga till utan att stanna) Ingen klapp på min otroligt otränade kropp, utan en klapp på mitt fina psyke som faktiskt tog mig runt. Det och att jag inte vill vara sämre än johannes. Det är jag ju, men jag vill inte visa det så påtagligt att jag går när han orkar springa. nej, då släpar jag mig hellre runt och kräks när jag kommer i mål.
för det gjorde jag nästan igår.
jag var så utmattad att jag ville spy. Det var flera år sen jag kände den känslan, om jag nånsin gjord det förr.
 
Nu ska jag ta och gå och handla en snabbis och sen gå hem och förhoppningsvis träffa karin en sväng.
idag är det en innedag. ska det regna hel jävla sommaren eller? fattar inte.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0