Written in graffiti on a bridge in a park 'Do you ever get the feeling that you're missing the mark?' It's so cold, it's so cold

I had to find you, Tell you I need you, Tell you I set you apart.
 
 
Tell me your secrets, And ask me your questions. Oh, lets go back to the start
 

Running in circles, Coming up tails. Heads on a science apart.
 

Nobody said it was easy, It's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard
 

Oh, take me back to the start.
 

I was just guessing, At numbers and figures. Pulling the puzzles apart
 

Questions of science, Science and progress, Do not speak as loud as my heart
 

Tell me you love me, Come back and haunt me
Oh, and I rush to the start

 
 
sist jag var förkrossad, gjorde det verkligen såhär ont då?

måndag, igen.

Tänker börja med att berätta att jag sprang fem kilometer utan att stanna igår. (viktigt att lägga till utan att stanna) Ingen klapp på min otroligt otränade kropp, utan en klapp på mitt fina psyke som faktiskt tog mig runt. Det och att jag inte vill vara sämre än johannes. Det är jag ju, men jag vill inte visa det så påtagligt att jag går när han orkar springa. nej, då släpar jag mig hellre runt och kräks när jag kommer i mål.
för det gjorde jag nästan igår.
jag var så utmattad att jag ville spy. Det var flera år sen jag kände den känslan, om jag nånsin gjord det förr.
 
Nu ska jag ta och gå och handla en snabbis och sen gå hem och förhoppningsvis träffa karin en sväng.
idag är det en innedag. ska det regna hel jävla sommaren eller? fattar inte.
 
 
 

Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar

idag känner jag mig lite ledsen. kanske för att en av mina bästa vänner är ledsen. kanske för att jag vet hur det känns när livet rasar och den fina verklighet man levt i plötsligt inte är så vacker längre. jag vet hur det känns när det knakar och brister och jag vet hur det känns när man går sönder inuti. jag vet om rädslan inför att stå på ruta ett igen. och jag vet hur det känns när man väl är där.
kanske är jag nere för att mitt liv är så komplicerat. jag känner mig förvirrad. vet inte vad som väntar. det är värst. att inte veta hur det ska bli. jag blir så lätt ett nervvrak. jag försöker hålla ihop så gott jag kan. det gör jag. men det är inte lätt att kämpa med alla tankar och funderingar. jag tror aldrig att du kommer att förstå mig.
jag tror aldrig att du kommer förstå ångesten jag går med i kroppen varje dag, och jag tror inte att du någonsin kommer att förstå hur mycket jag vill vara din. hur mycket jag vill ha dig och hur fin du är i mina ögon.

att kämpa för en annan människa så.  att ha drivet i hela kroppen att bara vilja vara med den här personen.
hur ska man kunna välja mellan kärlek och drömmar? ska inte det vara samma sak?

och idag råkade jag säga älskling, det bara slank ur helt naturligt. men det var inte meningen.
jag råkade säga älskling.



jag kan inte ens välja chips när vi handlar. hur i hela helvette ska jag klara av att välja mellan oss eller mig?



panik.



snälla snälla.



förstå hur mycket jag tycker om dig.
visa hur mycket du tycker om mig.

så olika, så fel tidpunkt, men ändå så jävla rätt på alla sätt och vis.
trots att jag är hetsig och dryg, trots att du alltid ska ha rätt, trots att minsta lilla i våra ögon kan bloss upp till ett gräl.
så mår jag perfekt när jag är med dig.



Dom 999 saker jag aldrig skulle göra
Dom vägs upp av 999 värre saker jag gjort


If I was a poet Or maybe a king Then I could explain to you how my heart sings

i have seen most of it all.

du

När allt är miserabelt flyger en ensam drake, Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen. Du är inte en i mängden men jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden.
Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen. Jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom. Livet är fult du är fager, vaken om natten och drömmer på dagen.
För jag blir så dum av dig, Säg bara till när var hur. Visst det är väl dumt av mig, Men jag blir som blind, jag blir som stum. Jag borde nog lugna mig, dom kommer döma mig. Du lär väl lämna snart och här står jag kvar.


För jag blir så dum av dig
fan vad längesen jag skrev något vettigt här. kanske för att jag inte har något vettigt att säga?
Igår var jag ledig och gjorde inte mycket alls, träffade karin en sväng, letade fynd på myrona, gick en sväng på stan men jag var inte alls på shoppinghumör efter att mitt kort strulat som fan. så jag gick till banken istället och dampade ur på den stackars unga killen som fick hjälpa mig, beställde ett visa. ja. jag har inte haft det tidigare. men nuså! idag knallade jag till stigslund för att locka håret på ebba 10 år till hennes skolavslutning. var iväg och kollade på alla söta ungar som sjöng och blev medbjuden på mat på stan men tackade nej och åkte hem istället. kom på att ajg tog fram köttfärs för att göra en lasagne igår. så jag blir väl tvungen. vuxenlivet! har totalt tappat all lust att laga mat. blir väl så när man bor ensam antar jag? det är inte roligt att lägga ner tid på att laga en massa komplicerad mat när man sen ska sitta och äta den själv. ja, jag kan iallafall laga mat. får väl plockla fram dom kunskaperna när dom behövs. när man har gäster eller när man blir två en gång i framtiden typ.
annars har den här dagen inte mycket o bjuda på! ska väl kanske träffa mamma en snabbis om jag har tur, röjja lite här hemma, gå till valbogatan och sova sen gå upp och jobba 8-20.30 imorgon. sen jobb fredag och lördag dag. sen ska jag samla mina vänner och testa fullriggaren skybar. ta en liten drink och bara umgås:)
jag har planerat det så iallafall.

You swore and said, we are not, we are not shining stars. This I know, I never said we are. Though I've never been through hell like that.

jag är glad igen.

solen i ögonen

vilken kanondag jag hade igår! först tvättade jag alla mina kläder och städade hela köket, efter det lunchade jag med simone och agge ett par timmar, för att tillsist gå hem och laga mat för att sen, tro det eller ej, åka och springa med johannes i hemlingby. och fyfan vad stolt jag är över mig själv! för jag sprang 2,5km utan att stanna. och jag har inte sprungit eller tränat på väldigt väldigt länge. men jag fixade det. nu ska jag börja springa.




Du är resan som jag velat ska ta fart, Du är gåtan som jag aldrig löser klart. Du är början på nåt nytt och nånting underbart. För mig, för mig, för mig.

När hösten kommer och tiden gått för fort, När allt känns på rutin och redan gjort. Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort. För dig, för dig för dig.

Jag är hög nu sen den dagen när du kom. Ja, jag är hög nu och kan inte somna om. Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång. Med dig, med dig, med dig.


Love isn't finding a perfect person. It's seeing an imperfect person perfectly.

vilken helg! salladslunch på fredagen, en liten sväng på stan med joline, en kaoskväll som sen på något konstigt vis kom att bli den bästa fredagskvällen på länge, varma mackor, två drinkar hemma, en film och lite kärlek. lördag och lite ytterligare stros på stan, emjobb med bästa mimmi, utgång och alldeles för mycket tillsammans med simone, innan vi gick hem och jag fick somna i dom armar som jag helst av allt i världen vill somna i. söndag och balkonghäng, lite grillat till lunch, ett pass på jobbet med gulliga josefina innanjag fick ta en lugn och skön ensam och ljummen prommis hem genom gävle för att somna i hans armar igen.


klockan är inte ens sex på morgonen, och jag borde sova. jag är jättetrött, ganska solbränd och har ont i fötterna efter en helg i klackar. men just nu är jag så fruktansvärt lycklig. ni vet så det känns i hela kroppen?.



Don't confuse my personality with my attitude. My personality is who I am. My attitude depends on who you are

herregud vilken lyxig vecka. jag har varit ledig tisdag onsdag torsdag fredag, sen em-pass lördag och söndag. hårt liv, verkligen! tror jag sliter ihjäl mig...
nä, så ska jag inte säga. snart kommer schemat dra igång och då kommer jag slita ihjäl mig på riktigt typ.
Hade en riktig mysdag igår med, först lunch i bollan med joline, sen drog hon och jobbade och då kom hanna och karin med hannas vovvar! Låg väl mest och snackade skit och åt jordgubbar. perfekt!

idag hade jag tänkt sola på balkongen i ett par timmar, ett försök att rätta till min hemska bonnbränna från igår. sen har jag lite planer på att strosa en sväng på stan i min ensamhet.

somsagt, det är ett hårt liv fröken lever för tillfället.



yesterday

"du får en chans att vara ärlig. kolla inte på datorn. kolla på mig. kolla mig i ögonen och säg att du inte gjort det. och det här är den enda chansen du får. har du eller har du inte? "jag har inte."
okej. då är det så. jag litar på dig. jag litar på dig så hemskt mycket, och det kommer jag göra stenhårt ända fram tills den dagen du gör bort dig, så du vet."





för älskar man så ljuger man inte, och trivs man inte så lämnar man. så enkelt är det.

min älskling har ett hjärta av snö

hade en kanonfin dag igår, lite mys med brorsan, sen jordgubbar och spontanbränboll med simone i boulongen innan jag kröp ner i världens mysigaste soffa. så fint!
idag är en annan historia. jag känner mig sviken och äcklad. genomledsen. som om någon satt en kniv i mig.
japp, så känns det när man får reda på saker man igentligen inte alls vill veta.
nu ska jag iallafall försöka släppa alla ledsna tankar o strosa på stan en sväng med karin!
hej för idag!

god morgon

finns ingen bättre start på mina dagar än när man blir väckt av någon som stryker en över ryggen, håller en i handen i två sekunder och bäddar ner en som ett paket i sängen (som jag oftast sparkar mig ur samma sekund personen i fråga kliver utanför dörren. men ändå. det är fint, och jag gillar det. jag ligger där och låter mig packas in lixom. det räcker för mig. inga pussar och kramar. klappar man lite på mig  och stoppar täcket under mina fötter så är jag nöjd.
varför jag är vaken nu fattar jag inte riktigt. ska nog lägga mig o försöka sova en sväng till strax, ska hem och städa min garderob sen har jag lite planer på en joggingtur. får se hur fan det går man det.

godnatt igen!








man sårar inte den man älskar

att allt ska vara så komplicerat hela tiden. mitt liv är nog inte menat att vara lätt. tänk om det bara fanns ett alternativ. ett svar. en rätt väg att gå. vad lätt allt skulle bli! jag har en stor sten i bröstet inför allt som väntar. jag vet vad jag borde göra. jag vet att jag borde välja bort dig redan nu. jag vet att jag borde valt bort dig för längesen. men det går inte. jag kan inte. jag är inte kapabel till det. jag är inte så stark. ska någon lämna någon så är det du som måste lämna mig. innan alltså. för jag kan inte. jag kan inte sånt.

jag vet att det vore bäst. men det är inte vad jag vill. jag vill ha allt. jag vill inte välja.

om allt varit säkrare från början kanske jag skulle överväga att välja annorlunda.
jag vet att jag skulle valt annorlunda om saker varit annorlunda. du har vart för osäker på mig.
med all rätt. men ändå.

det gör ont. för jag slits i två bitar. vi är varken det ena eller det andra du och jag.
hur kan två människor skapa en sån röra tillsammans igentligen? ganska ofattbart men ändå inte.
komplicera till saker så in åt helvette. hur nödvändigt är det på en skala?

jag vet att jag iallafall aldrig kämpat så hårt för någon, och så länge. helt ärligt.
jag har aldrig lagt ner så mycket tid på att få nånting och funka, så som jag gjort med dig.

också onödigt. för varför igentligen? för vad?




Go on and close the curtains, 'cause all we need is candlelight.
You and me and a bottle of wine, gonna hold you tonight.

Well, we know I'm going away. And how I wish, I wish it weren't so. so take this wine and drink with me,
let's delay our misery.

Save tonight, Fight the break of dawn. Come tomorrow, Tomorrow I'll be gone







what a mess. känslor.
kan inte styras.


du får mig, du får mig, jag ger mig, du får mig

hellu! precis vaknat, inte det som var meningen men nu har jag fått i mig lite frulle iallafall. förstår inte varför jag bara kan sova 4 timmar efter att jag jobbat natt? EXAKT fyra timmar också, från 8-12 varje gång. ska lägga mig i sängen igen strax och försöka sova ett tag till, till fem iallafall:) natt inatt igen!
åh, jag hade en sån bra dag igår. det känns så jäkla bra, nästan allt känns bra nu. jag har en skööööööööööööööön känsla i kroppen. för att det går går framåt. ska leva på det ett tag. inte ställa några krav eller överanalysera för mycket, bra va!
För du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel. och jag går bara ner mig, för det är så jag säger det. du är det finaste jag vet.
Det kan ta slut i morgon, eller hålla på för alltid. ibland är det så.

Så säg som det är, för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna, förlorar mig, och känslorna faller fritt på midnattsgatorna. för vem skulle bry sig,
om våra hjärtan blev förstörda?


säg ingenting till mig

Du håller ingens hand, du tror att alla skulle titta då. men jag håller din ibland,
för det är kallt nu och jag fryser så.
god förmiddag! idag ska det tvättas och städas ooooh va kul. har även tagit tag i mig själv och ringt till jobbet. har vart ledig på tok för länge nu, fått en radda på femman så det känns kanon! räddningen för mig blir väl skatten som kommer till midsommar nu när jag jobbat så dåligt.
jaja, snart drar schemat igång och då blir det hundra procent och slut på att lata sig! wohooooo, längtar.
nä, nu ska jag ner i dödens källare och slänga i en ny tvätt. hör ni inget ifrån mig på nån dag så kan ni väl börja leta? kan ju ha hänt något med mig då. just saying. jag är livrädd för källaren!
finns stora likheter med fängelsemuseets äldsta fängelsehålor. ja, ni hör ju. hemskt!
igår hade jag en bra dag, gick en långprommis i boulognern (måste skriva hela ordet för jag har precis lärt mig hur det stavas hehehhehehe) testade lite frisbeygolf. ingen stjärna.

för jag vet vem jag är, när jag är hos dig

Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör. sist var himlen vit som papper, ovanför.
Men jag har slutat säga nej, nu ska jag göra vad jag kan. jag ska riva mina murar, tills vi ser varann.



Jag vet vem jag är, när jag är hos dig. jag vet vem jag är, när jag är hos dig.



Jag har aldrig fått ihop, modell och verklighet. jag tankar nya tankar, men långsamt som du vet.
Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt. vi ska va dom vi vill vara, hellre nu än efteråt.

Jag har inte sagt till nån, att du blev kvar här igår. fast det är svårt att hålla tyst, när alla frågar hur det går.



Jag vet vem jag är, när jag är hos dig.





And I never was smart with love I let the bad ones in and the good ones go

jag ska inte vara bitter. jag ska inte vara elak. jag vill verkligen unnan dig detta. jag vill unnan dig att träffa en fin och rolig tjej. det vill jag verkligen. det som gör ont är att det blir så uppenbart att du är över mig.
jag då? när ska man vara stolt över mig? när ska man börja kunna säga "jag har grillar med carro" eller "jag och carro ska till ikea"
så jävla enkla saker. jag blir matt.
mitt namn kan inte nämnas. jag vet inte. skäms du?
är det någon som inte får se att du hänger med mig?
jag vet att det är fjantigt men VAFAAAAAAAAN DET ÄR JU SÅ JÄVLA ENKELT. KAN DU INTE BARA VARA LITE STOLT ÖVER MIG??????????????????????????????????

tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Om det fanns tid för nåt att växa, Om det fanns plats för lite värdighet. Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
som man inte ens vill in på. Man tuggar i sig hela svansen. Det står alltid nåt i vägen, och du tar dig alltid loss och du rusar men ändå fångar marken dina fötter

Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer. Jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg, ett annat land, med andra klockor som ringer.
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum.









typiskt

jag är sjuk. alltså megasjuk. jag är sådär förkyld som jag bara blir en gång vartannat år typ. och jag har ingen som hör av sig och tycker synd om mig. inatt grinade jag för att jag var så sjuk. hostade konstant, kunde inte andas och verkligen inte sova. så, tyck synd om mig för jag känner mig ledsen och ensam. undrar hur jag ska klara av att jobba imorgon och på fredag.
aja. tur att jag har karin iallafall. hon tar hand om mig!

april 23 - en måndag

nu när helgen är över känner jag mig en aning deppig. lätt en av dom roligaste helger på jävligt länge. nu är guldfesten slut lixom. vad ska man göra då? tror jag ska äta nåt och glo på en film. dra något gammalt över mig. tricka mängder av te. vaknade mitt i natten och hade så sjukt ont i halsen. not cool! men åh. jag hatar måndagar. speciellt efter en helg som denna.

Tidigare inlägg
RSS 2.0