29 April 2010
Inatt drömde jag om en tsunami, men den var olik de andra drömmarna. För jag visste vad det var, i drömmen kände jag att jag vart med om en tsunami innan. Så jag springer upp för ett berg till ett hus där jag håller mej fast runt en stolpe och hoppas på det bästa.
Hej och hå
Girl lose your blues and just laugh at life, And then seize the day
I don´t care if I ain´t got no gold
When I´m dusty, gray and old
Carpe diem
Play the card you got up your sleeve
You can´t bring nothing when you leave
Carpe diem
Allvarligt Talat!
Men nej. Kan inte smita härifrån nu med så mycket att göra.
Önskar att jag kunde.
Ska åtminstone smita iväg lite söderut idag, till eskilstuna.
Saknar Frank för mycket. Har saknat honom tre dagar för mycket så idag packar jag väskan.
hemskt mycket kul
20 april 2010
Samma brud har sprungit sammanlagt 9 km idag! wow wow! Latmasken som stannade hemma från skolan idag (nämner inga namn men ni vet alla vilken hon är ändå vid det här laget). Så jag kan föresten lika göra skriva
C H A T R I N. Med en puls på 190 kutade hon också nästan en mil idag. Och det här var bara det vi sprang, vi körde ett gympass efter också.
Nu är jag laddad och på gång igen! Jag ska inte ligga i vassen i år. Inte i år igen.
Vi fortsätter väl på samma bra spår och talar om att som den sanne underlige konstnär som jag är fick jag MVG i bild idag. Jag förstår inte riktigt varför men det känns schysst. MVG i estetisk verksamhet. Hade ni aldrig kunnat tro va?
OCH jag får tillbaka 780 spänn på deklarationen. Och jag VET att det är en hundradel av vad alla andra får, tex. Jossan som skulle få generösa 9000 kronor. Men jag är glad för det ändå. Jag behöver inte betala i år heller, istället får jag lite pengar. Här är man glad för det lilla! :)
Imorgon är det skolan från 07.15 som gäller, efter det blir det kalas hos morfar som fyller 80 och på torsdag drar jag till eskilstuna. Jag har redan planerat att jag och frank ska ha en hälsosam helg och vi ska springa en massa i våra matchande Tee's och äta sallad. Jag kan aldrig vara lagom med min träning. När jag kommer igång blir jag verkligen en träningsnarkoman på alla sätt.
Avslutar inlägget med att säga att jag ska sova, som vanligt.
...Men ni fattar säkert att jag inte kommer slockna förns om några timmar ändå.
Det är som vanligt helt enkelt...
Jag älskar dig precis som man ska älska någon.
Jag älskar dig precis som man ska älska någon.
På gränsen till galenskap. Jag saknar dig precis som man ska sakna någon, så fort du inte är här brevid. Jag vill vara med dej precis som man ska vilja vara med någon, varje dag föralltid. Jag upskattar dig precis som man ska uppskatta någon, varje liten del.
19 april 2010
För jag är så lycklig. Min älskling är hemma, vi har klarat det många sa vi inte skule klara, ligger efter i skolan för jag har en känsla av att allt löser sig, det är ljust och "varmt" ute och jag har fått en underbar semester tillsammans med mina bästa vänner.
Och det där med plus tio kilo ska jag ta tag i imorgon nämligen, jag, mamma och chatrin ska jogga runt östby klockan 8 när jag har sovmorgon till 10. Det kan jag kalla en uppoffring! Allt löser sig om man verkligen tror på det. Om man tänker att allt skiter sig så gör det också det. Lev nu, här och idag. För stunden och var glad för det du har och för alla människor du har omkring dig. Du har ingen aning om hur länge du har dom, eller hur länge man själv får vara kvar här på jorden. Som jag läste att någon klok människa skrivit, livet har man bara fått låna.
Äh vafan, jag blir alltid så djup när jag skriver blogg på kvällen. Men jag känner att jag är skyldig min enda trogna läsare en liten text här i kvällsboken åtminstone. Nu ska jag ta och skutta i säng så jag orkar med mördar-rundan runt östby imorgon.
Jag vet att det är ljust och fint, dit du flyttat.
Kroppen sover nu Niklas, men själen dör aldrig. Du är så saknad av många och alla runt omkring minns dig med värme och kärlek. Det här är inte slutet, bara början på något nytt. ♥
Long time no see
varning för långt inlägg.
Ojsan hoppsan. Här hade det verkligen dammat igen totalt på senare dar. Jag vill ändå tacka min 13 trogna läsare som hängt kvar vid min blogg trots att den varit oaktiv i en månads tid. Men mina vänner, nu ska vi komma igång med den här beroendeframkallande skiten igen. Min allra trognaste läsare Lotta visade öppet sin besvikelse på facebook, vilket så småningom skapade detta inlägg!
Mycket har hänt sen sist. Som ni vet drog jag till Thailand och kom tillbaka för en vecka sedan. En helt underbar resa hade vi med endast tre dagar regn och åska. Helt överkomligt med tanke på de andra 16 stekheta dagarna med klarblå himmel! Vi har hunnit med både det ena och det tredje mina vänner och jag. Resan startades med en vecka i kalim bay, phucket där vi hyrde en lägenhet. Helt underbart läge och roligt partyliv...de första tre dagarna. Men vi stod ut med övermycket folk, thaiare som slängde ödlor på en, pingpongshower, snåla buckets och dyra tuk-tuks. Vi var ju ändå i Thailand! Vi besökte även underbara Khao Lak och Kamala Beach. Två supervackra ställen!
Efter en vecka i turisternas favoritstad bestämde vi oss för att åka till det vackraste stället av de alla. Vårt Koh Phangan! Thong Nai pan i vårt hjärta. Resan dit tog ungefär 10 timmar med en galen minibussfärd där jag, amanda och chatrin satt inklämda längst bak och resten av besättningen bestod av galna fransmän som betalade chauffören pengar för att köra snabbt och farligt. Jag trodde vid ett x antal tillfällen att jag skulle få åka tillbaka till Sverige i en kista. Anyway, efter den galna resan tog vi båten på två timmar och sen var vi framme. Riktigt jävla roligt att träffa alla från förra året och dessutom hann vi med Thaibreak detta år som utan tvekan är den roligaste och galnaste festen jag någonsin varit på.
Vi avslutade alltsammans i Bangkok, men det behöver jag knappt nämna. Jag hatar bangkok. Det är jättevarmt och luktar äckligt. Trots det fick vi en jävligt rolig kväll där. Måste ha haft o göra med öltappen... Det blev tillochmed så roligt att vi tatuerade oss halv ett på natten. Men, whattahell, det är sånt som händer. Right?
Just i detta nu sitter jag och frank i Soffan med en varsin dator. Han fick sin nya idag och är som ett barn på julafton. Jag var med och hämtade honom på flygplatsen i fredags och jag tror aldrig jag varit lyckligare än när jag stod bakom stängslet vid landningsbanan i bromma och såg flygplanet landa. Det har varit tre jävligt tuffa månader men vi har fixat det. Och det är jag så stolt över. Nu sitter vi här, tillsammans. Starkare än någonsin. Imorgon ska vi ringa på en lägenhet och ja, livet leker just nu!
Slutat röka har man också gjort. Vad gör man inte för kärleken?
Nu ska vi kila iväg och hämta hem bilen från bergby och sen dricka lite vin!
askass kvalité på bilder. jag VET att de inte ens är lika stora. Jag bara klistrade in dom.
klart man är lat lixom.
Puss
