varför är man så jävla dum?

varför stannar jag här? jag blir så förbannad. på mig själv.
har aldrig i hela mitt liv kännt mig så mycket som andrahandsval som jag gör nu. just nu i den här stunden.
men det går över.
skuldkänslorna kommer tillslut. det är nog jag som är så dum och grinig.
alla andra har säkert vart mycket gladare och aldrig sagt ifrån eller tyck tvärtemot.
vad slutar allt med?
att man ber om ursäkt.
DET ÄR FAN ALDRIG NÅN SOM BER OM URSÄKT TILL MIG? OCH DET KAN OMÖJLIGT VARA SÅ ATT ALLA ÄR SÅ JÄVLA SNÄLL MOT MIG OCH SÄGER BRA SAKER TILL MIG HELA TIDEN? ELLER?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0