januari 17 - man är värd så mycket som man värderar sig till
trodde ett tag att jag verkligen inte kommit någon vart. att jag var kvar på ruta -1. att jag inte hade gjort något av dom saker som jag lovade mig själv att göra. att jag inte hade uppfyllt något av det som faktiskt fick mig att välja det här. men igår kom jag på det.
det har jag visst! för ett halvår sedan tyckte jag att det var jobbigt dom dagar jag var tvungen att vara själv. jag tyckte att det var jobbigt att sova själv och jag kommer ihåg att jag tänkte länge på att jag inte alls skulle klara mig om jag bröt och flyttade. all min lyx skulle försvinna. jag skulle stå helt ensam med precis allt och jag var övertygad om att jag inte skulle klara av det.
- det var just därför jag gjorde det. jag flyttade. från att ha haft världens ångest över att vara själv en natt då och då i en lägenhet man hade allt i. från att ha varit riktigt bortskämd med precis allt. till det här. Det var som att en liten del av mig ville bevisa att jag visst klarar av att vara ensam. Jag vägrade tro på att jag var en människa som behövde andra för att klara sig.
det spelar ingen roll vilken sits jag sätter mig i. jag klarar det vilket som.
jag trodde att jag skulle dö långsamt utan sambo, pengar och materiella ting. men nu sitter jag här.
jag somnar med ro på kvällen. rädslan av att vara ensam har bytts ut mot en trygghet att förlita sig på sig själv och ingen annan. och det är så jävla skönt!
det finns verkligen tillfällen jag är stolt över mig själv. som nu när jag tänker tillbaka.
jag är stolt över mig själv, att jag vågade. jag tog det osäkra före det säkra. jag struntade i alla onda ord.
jag kastade mig ut i något jag hela tiden trott att jag inte skulle fixa bara för att bevisa att jag visst klarar det.
jag är stolt för att jag varit så modig.
Kommentarer
Trackback
