tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Om det fanns tid för nåt att växa, Om det fanns plats för lite värdighet. Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
som man inte ens vill in på. Man tuggar i sig hela svansen. Det står alltid nåt i vägen, och du tar dig alltid loss och du rusar men ändå fångar marken dina fötter

Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer. Jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg, ett annat land, med andra klockor som ringer.
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0