fallskärm

Trettiotusen meter upp i stratosfären

Jag var påväg mot jorden, i hundranitti knyck
Om man ska krascha ska man, göra det riktigt snyggt
Ville va hög på livet, men gjorde självmål
Letade sextondelar, hitta bara en, två

Jag var ett mörkt moln, du var en ljusblick
Jag stirra in i vägen, men du hade utsikt
Du segla sju hav, jag satt i en ankdamm
Jag var ett löv i kuling, men du var ankrad

Där är en sjöjungfru, här är ett odjur
Där blommar fyrklöver, här växer otur
Du är känsosvall, jag är känslokall
Du förändrar allt!

Du fånga mig i kragen, fem i tolv på sjätte dan
Du var guld i djungeln, jag låg som grus i parken
Men du flydde aldrig, jag var så djupt i knarket
Jag var vaken men jag, drömde att jag sov
Och önska att jag glömde, det du kom ihåg
Men väckarklockan ringde, mitt i mitt "zombie mode"
Botade närheten, som jag var långt ifrån
Du var känslosvall, jag var känslokall
Du förändrar allt!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0