see you when you see me

Och jag försöker, men jag är inte samma person just nu som jag borde vara. Det gör mej rädd. Och jag tror inte att ni förstår hur alla sårar och hur ont det gör. Den känsla jag har nu.
Jag känner mej övergiven. Och det spelar ingen roll om ni säger att det inte är så. Känslan sitter kvar. Och inte ens min egen familj känner igen mej. Inte ens dom tycker om den person jag blivit, eller den person dom säger att jag har blivit. Har jag verkligen blivit så kass att inte ens min egen familj uppskattar mej längre?


Jag gör nu ett uppehåll i bloggen. Just för att jag just nu nästan inte skriver annat än dåliga saker. Jag vill skriva roliga saker här.

Jag ska försvinna bort ett tag. Jag vet inte hur länge men bort ska jag. Utan att säga vart.
Jag behöver hitta tillbaka lite.

see you when you see me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0