long time no sea
Bort med det här vädret! Det gör mej bara ännu mer deprimerad. Imorse upptäckte jag att jag inte längre kunde ha mina älskade tiger jeans som jag så perfekt kunna ha innan jag åkte till thailand. Snacka om ångest när man inte ens får på sej dom. jag började ula och tjuta samtidigt som jag skrek efter amanda så att hon trodde att något allvarligt hänt. Och det hade det ju minst sagt!
Tom ringde mej idag, gör mej alltid lika glad. Han skrattade åt mej när jag talade om för honom att jag skulle ut och springa. Kanske för att jag vägrade göra nåt som var ansträngade borta i thailand medan han sprang flera vänder på stranden varje jävla dag.
Men under kan ske och det har det gjort idag! jag tog mitt förnuft till fånga, tänkte på hur snygg jag kommer bli och på jeansen jag ska klämma på mej innan sommaren är här. Så jag släpade med mej syrran ut på en riktig springtur och jag kan lova att jag var dåligt slut när jag kom tillbaka. Nu har jag ont i hela kroppen. Men jag ska springa imorn igen. Jag ska tamejfan klara det här och jag ska bli snygg igen!
Så där fick n i en knäpp på näsan alla ni som tror att jag inte tränar!
Har hoppträning ikväll också. Vet inte om jag ska åka dit eller ringa och prata med min tränare frida. Det känns bara så jobbigt. Jag vill inte tröttna och har verkligen ångest, men det är så svårt att ta sej dit. Tycker jag att ridningen är mitt liv och tycker jag att det är lika rolingt längre? Ännu mer ångest. Efter snart 12 år så kanske det inte är så konstigt. För jag har faktiskt slitit för att lära mej allt.
Tom ringde mej idag, gör mej alltid lika glad. Han skrattade åt mej när jag talade om för honom att jag skulle ut och springa. Kanske för att jag vägrade göra nåt som var ansträngade borta i thailand medan han sprang flera vänder på stranden varje jävla dag.
Men under kan ske och det har det gjort idag! jag tog mitt förnuft till fånga, tänkte på hur snygg jag kommer bli och på jeansen jag ska klämma på mej innan sommaren är här. Så jag släpade med mej syrran ut på en riktig springtur och jag kan lova att jag var dåligt slut när jag kom tillbaka. Nu har jag ont i hela kroppen. Men jag ska springa imorn igen. Jag ska tamejfan klara det här och jag ska bli snygg igen!
Så där fick n i en knäpp på näsan alla ni som tror att jag inte tränar!
Har hoppträning ikväll också. Vet inte om jag ska åka dit eller ringa och prata med min tränare frida. Det känns bara så jobbigt. Jag vill inte tröttna och har verkligen ångest, men det är så svårt att ta sej dit. Tycker jag att ridningen är mitt liv och tycker jag att det är lika rolingt längre? Ännu mer ångest. Efter snart 12 år så kanske det inte är så konstigt. För jag har faktiskt slitit för att lära mej allt.
Kommentarer
Trackback
