And who can say why your heart cries

Who can say where the road goes,
Where the day flows?
Only time.
And who can say if your love grows,
As your heart chose?
Only time.

När det kommer till kärlek så är jag en tänkare, en komplicerad person. Allt som har med mej att göra blir svårt just när det handlar om känslor på det viset, kanske faktiskt är så att jag gör enkla saker svårare än vad dom är. Jag analyserar, reflekterar, är realistisk. Jag vill verkligen inte missa en bra chans. Men jag vill inte heller kasta mej in i något som jag sedan ångrar. För det är svårare att ta sej ur än att kasta sej in. Jag kastar mej gärna handlöst in i saker som jag inte är berädd på, tänker alltid att det löser sej. Men när det kommer till kärlek så är det stopp. Då kommer tänkaren i mej fram och jag backar av. När jag ligger här och känner din lukt på kudden så känner jag saknad. Men jag har svårt att skilja på om jag bara saknar "någon" eller om jag saknar dej. Får ångest. Varför ska jag alltid ha så många valmöjligheter? Varför kan jag inte bara få ett val, och sedan ta det eller lämna det. Det är ju näst intill omöjligt att veta om man gör rätt när det finns så många möjliga vägar att gå.

Damn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0