VI

Idag så gick det verkligen upp för mej hur underbar och vacker du är. Att jag kan sitta och stirra på ett foto av dej hur länge som helst och bara önska att du var här med mej nu. Och jag insåg i samma sekund att jag är fast, och sen fick jag ångest. För vad ska jag igentligen ta mej till om allt faller?

"För sannningen är att vi alltid var för fega och när du vaknar är jag borta
med minnet om oss och vi blir aldrig mer än en saga"




Nu ska jag ta en prommis strax. eller först ska jag städa mitt rum.

PUSS.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0