Godmorgon!

Ibland slår det mej. Jag behöver inte ens tänka på det innan. Jag kan ha roligt, sitta och skratta. Men när det slår mej känns det som om någon har slagit till mej hårt i magen. Tillbaka till verkligheten. Och då blir jag så ledsen så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag börjar inte gråta. Jag kan inte alltid. Jag vill bara spy. Jag mår illa. För tider som går och aldrig kommer igen och för folk som lämnar. Ingen har lämnat än. Jag går bara och räknar dagar.
Jag försöker jag försöker jag försöker skärpa mej. Men ibland har man dagar då det inte går.
Det är lättare att lämna än att bli lämnad. Jag säger inte att det är lätt för det, men det är lättare. Om man har något att se fram emot. Jag känner inte att jag har något att se fram emot alls. Inte ett piss. Mina rutiner fortsätter ända tills i sommar. Allt kommer bara bli så mycket tråkigare utan dej. Du vet att jag vill att du ska ha det roligt och att du ska leva livet, självklart! Men vad gör det för skillnad? För jag är fortfarande den som blir lämnad.




Nu ska jag julstäda lite här. Fick nya jättefina gardiner igår av mamma. Ska byta ut dom mot mina vita stela panel ett tag framöver. Efter det ska jag nog gymma en sväng. Kanske.
Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0