kvällstankar och lite foton

Fick ett sånt begär av att skriva nyss, och nu när jag famlat ut i min becksvarta lägenhet halvnaken och rivit nästan allt i min väg för att leta reda på datorn så vet jag inte längre vad jag ska skriva, Ibland önskar jag att jag hade en skrivare i huvudet. Att det fanns en print-knapp som jag kunde tycka på så fort det dyker upp något smart och poetiskt i min hjärna.

Nu är hösten snart slut och vintern är snart här. Jag tillhör den lilla grupp av människor som inte blir deprimerad på hösten. Det är tvärtom med mig. Jag tycker om hösten. Jag blir lugn i kroppen. Det finns något spännande med den här årstiden. Något lite hemligt. Något fridfullt och något lugnt. Med risk för att låta som en svart människa så trivs jag med mörkret. En gatlykta som lyser upp en busshållplats under mitt fönster och löv som faller. Det går nästan att ta på. Jag känner mig fri.

Ibland tror jag att folk tar för allvarligt på livet. Att man ska verka så lycklig, att man ska gå mot normen och så många, inte alla, men så många pratar om livet som om dom vet vad det går ut på. Som om dom har någon manual på hur man borde leva samtidigt som man ska verka så fruktansvärt frisläppt.

Måste det gå ut på något? Man ska träna mycket, gärna lägga ut foton och statusar där man säger att man varit på ett 90 minuters spinningpass och visa en bild på en nyttig fruktsmoothie med havregryn som man ska dricka framför tvn i ett perfekt inrett vardagsrum. Det är inte dom här sakerna i sig jag stör mig på. Jag stör mig på att allt ska verka så perfekt sterilt och att man har ett behov att visa för alla andra att man är så lycklig.

Livet är inte perfekt. Det är inte bara vita väggar solsken. Livet är jävligt och gråmulet också. Svart och smutsigt ibland Och det betyder inte att man är mindre lycklig för att man vågar erkänna det.

För att avsluta med något lite roligare så tänkte jag slänga upp lite foton som jag tog häromdagen. Det känns extra roligt för jag tappade min lust att fotografera för nästan ett år sedan. Såååå, en liten premiär kan man väl kalla det ändå!

'
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0