Det finns alltid folk som har det värre

Ibland är det skönt att tycka synd om sej själv. Inga längre stunder, men vid vissa tillfällen. När det känns som att livet bara rullar på utan att man kan stoppa det. När det känns som att ingen annan känner sympati med en. då är det väl okej att snyfta en stund i ensamhet? Jag kan vara helt ärlig. Jag känner mej överlag ganska less just nu. Jag har alltid varit frisk, glad och pigg. Att sen komma till ett skede i livet när man får reda på att man är sjuk känns inte roligt alls. det känns tungt. Även om jag fått medicin nu som ska göra mej bättre, så är det ändå mediciner som jag måste ta varje dag i resten av mitt liv. Jag är inte den som äter medicin helt enkelt, jag tycker inte ens om att ta alvedon mot huvudverk. Och nu har jag inget val.

När man sitter här och tycker synd om sej själv, tycker att livet går emot, så får man efter ett tag skuldkänslor. Att man sitter här och tjurar över hypothyreos som det faktiskt finns tabletter emot när det finns så många andra människor som har det så mycket värre. Det finns alltid nån som har det värre. Då känner man sej som världens uslaste människa som klagar över sin livssituation i över huvudtaget. Jag vill inte vara den som klagar, även om det kanske är just det som jag mest av allt skulle vilja göra ett tag framöver. Det är bara att bita ihop, låtsas som inget och klista på ett smile!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0