Carro.E

Åkte hem till mamma igår. kände att jag behövde det. Känner att jag behöver någon som kunde tala om för mig att jag inte är så jävlig som vissa är så bra på att påpeka. Och även om jag vet om det. Att jag inte alls är så dålig som jag får höra ibland så tar jag ju åt mig. Jag är människa och jag blir ledsen! Nä men, kul det är att känna sig som hemskaste människan i världen. Vill inget annat än att alla ska vara nöjd. Men jag tänker inte slita ihjäl mig själv för det. Nu är jag trött på att höra det. Och jag är less på att försöka vara till lags. För det spelar lixom ingen roll. jag säger fel saker, jag frågar inte, jag frågar för mycket osv. Det spelar bara ingen roll vad man gör så gör man alltid fel. Och så kul känns det ju inte att tippa på tårna, rädd för att göra fel. Jag tycker att det finns en gräns mellan att vara ärlig, och att vara elak. Fine. Jag kan ta mycket. Jävligt mycket dessutom.
Men nånstans finns det även en gräns för mig. Förstår bara inte vad alla andra måste vara för undermänniskor som har så mycket tid och alltid ringer alltid hör av sig, jobbar över 70 timmar i veckan och ALLTID frågar rätt saker och kommert ihåg tamigfan allt. Eftersom det verkar finnas såna kompisar så snälla hör av er till mig och tala om hur man gör!

Annars är dagen hur bra som helst. Precis haft sopplunch med mamma och syrran. Ska snart ta hunden och åka till sjön för att prommenixa lite. Hur härligt väder är det inte då?
Får lite spring i benen. Vill nääästan springa.
Och hörrni. Sjukaste. Jag kan ha byxor i storlek 36! Nu måste jag börja träna snart och inte bara gå ner i vikt.
Det är inge bra.

En sak som är bra däremot är mailet jag fick idag. Så. Så gott som klart nu. Känns så jävla skönt.
Flytt till Italien i September. Jag vet fan inte vad jag ger mig in på. Men jag antar att det visar sig.