Carro.E

Jag behöver inte allas medlidande. Jag blev bara tvungen att säga det. Jätteroligt att folk bryr sig om mig. Att folk frågar hur det är och säger att dom finns. Men har man inte brytt sig om mig de senaste månaderna, så behöver man inte göra det nu heller. Jag har redan gått igenom den största krisen i mitt liv. Och jag har klarat det mer eller mindre själv. Jag klarar det här också. Utan medlidande från folk som igentligen inte bryr sig.

Det här är mitt val. Jag väljer det här. Det är min tur att leva. Min tur att leva ett liv som bara är mitt.
Det är min tur nu. Efter den här jävla skit-sommaren tänker jag bry mig mer om mig själv. Och jag förstår att det är jag som är elak. För det är alltid den som blir lämnad som det är mest synd om. Jag fattar det. Jag är bara egoistisk.
Men måste man inte få vara det då? Egoistisk? Det är bara jag som ska leva mitt liv.

Jag må vara galen, och jag må vara egoistisk. Men jag följer mitt hjärta istället för att stanna kvar för någon annans skull. Det är i mina ögon mer egoistiskt att göra så.
Säg aldrig att jag inte kämpat, eller att jag inte älskat.
För det har jag gjort tusen gånger om, och gör fortfarande, men nu ska mitt liv handla om mig.

Vill inte höra mer, Om rätt och fel. Vill inte välja vem jag ska hålla med.
Inom mig växer en längtan att springa, Och aldrig mer vända om.
Mitt liv är mitt, Jag vill gå min egen väg. Inte leva någon annans dröm, Snälla lämna mig ifred.
Dina tårar sprids som ringar på vattnet, Men måste jag säga det du redan vet?
Att mitt liv är mitt. Jag kan inte läka dina sår
Jag älskar dig och hoppas du förstår