Jag kanske ångrar mej, men jag bryr mej faktiskt.

Från början blev jag arg. Jag kännde att nu får det vara nog. Att allt ska gå bakvägen innan det kommer fram. Jag är en sån som blir irriterad och förbannad på folk som inte klarar av ärlighet. Att prata ansikte mot ansikte. Och jag förstår mej inte riktigt på folk som ler och skrattar med samma folk som dom pratar illa om.

Men nu efter att ha pratat med min mamma om alla de här sakerna så kom jag fram till en sak.
Det är synd om dej. Att inte kunna styra sina tankar eller känslor är en sjukdom och det är hemskt. Nästan hemskare är det att jag sitter här besviken och slösar energi.
Jag önskar att vi kunde hjälpa dej till att må bättre än du antagligen gör. Men du måste börja själv.

Nu kanske jag har gjort bort mej genom att skriva det här. Men nu visar jag åtminstone att jag bryr mej.
Att vi bryr oss.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0