Blink, and you just might miss it
Nu ska jag åka till min farmor, älskade älskade farmor. Senare ikväll ska jag ta tag i mitt liv och förmodligen sätta min fot i stallet för första gången på ett bra tag. Jag ska inte träna. Bara kolla på, se om det väcks någonting där inne. Vilket det förmodligen gör. Det här har ju ändå varit viktigare för mej än något annat och glädjen i mitt liv under en väldigt lång tid. Jag är sugen på att börja träna igen. Men jag vet inte riktigt. Det känns som att jag har tappat en del av vem jag är samtidigt som jag måste säga att det är jävligt skönt att inte stressa iväg till träningen. Jääävligt skönt faktiskt.
Kommentarer
Trackback
